Gå på krogen med ord

“Man förstör inte en Biff Rydberg med ketchup!” Min sjuåriga lillebror blir skammad av servitören på en Stockholmsrestaurang. 

Min bror och jag var på restaurang bara ett par gånger som barn. Det var 60-tal, och inga pizzerior eller andra billigare ställen fanns. Självserveringar var mer tillgängliga, men gav ingen vana i det svåraste: Kommunikationen med servitörer och hovmästare. Hur påkallar man uppmärksamhet? Hur mycket ger man i dricks? Och kan man be om ketchup till Biff Rydberg? Vad är reglerna för den här “sporten”? 

Ordet krogvana är ganska etablerat. Men varför finns ett sånt ord över huvud taget? Det finns ju inget etablerat ord för matbutiksvana. I dag vet väl alla hur man beter sig på restaurang? Inte enligt en säker källa: servitörerna (DN 250411: “Här är misstagen vi gör på krogen.”).  

Ord och bokstäver

Jag tror att ordet krogvana har skapats eftersom det står för ett ganska centralt fenomen. Krogvana kan iakttas konkret, men framför allt kan man se när den saknas. Det är en norm som märks mest när någon bryter mot den. När jag och mina jämnåriga kompisar första gången skulle försöka beställa alkohol på restaurang, bad vi med stora tydliga bokstäver om “MELLANÖL – KLASS 2B”. Det hörde inte till normen att vara så specifik. 

Av ordet framgår det också att det är just en vana, något som kräver upprepning och övning. Om man för första gången går på restaurang med bordsbetjäning och saknar sällskap som har denna vana, så kan man känna sig ganska bortkommen. Visserligen kanske man har sett en massa restaurangscener på teve och film, men de har mest utspelat sig i andra kulturer och ofta handlat om hur folk gör bort sig. Och man kan inte lära sig utöva en sport genom att se andra utöva den. 

Flört, förhandling och fikarast

Något som skapats genom att människor har gjort det gång på gång – som sporter, vanor, firande av högtider – kan kallas en social praktik med ett vetenskapligt begrepp. (Flera sociala praktiker uttalas med betoning på i:et.) Sociala praktiker lärs normalt inte in genom utbildning, utan genom att nya personer hänger på dem som varit med längre. Men sociala praktiker är ofta något vi är någorlunda medvetna om, kan prata om och därför har ett ord för. Förutom krogvana har vi till exempel flört, förhandling och fikarast – samtliga svåra att genomföra utan missöden om man är ovan ...

Just krogvana har förstås en ekonomisk aspekt, en klassaspekt om man så vill. Har man ofta varit med den äldre generationen på restaurang i barndomen så faller det sig naturligt som ung vuxen. Det hade alltså inte min bror och jag. Det andra besöket  jag minns var första gången på kinesisk restaurang. När vi gick hem tänkte jag: “Jag kommer aldrig att få äta nåt så gott igen!”

Men det fick jag.