Var är mina pengar?

“Bokstavligen såg jag på skärmen hur mina pengar försvann. Det hade varit bättre att ha dem gömda i madrassen!”

Detta gudskelov fiktiva utrop kunde ha kommit ifrån vem som helst av de många vanliga småsparare som blivit lurade att lämna ut uppgifter till bedragare som kommit åt deras konton. Även om vi förr sparade i banker, inte i madrassen, så visste vi att pengarna var förhållandevis konkreta. Konkreta kontanter kunde både tas ut av oss själva och kommas åt av rånare med vapen i hand. Nyheter om bankrån – och filmer om dem – återkom då och då före den digitala revolutionen. Bankkontor att besöka minskar drastiskt i antal. I brist på kontanter och banker ger sig rånarna därför på pensionärer i deras hem. 

I dag är pengar abstrakta siffror på en digital skärm. 

Med ett vetenskapligt men inte alltför svårt begrepp kan man beskriva detta som en utveckling i graden av materialitet. Från att ha varit väldigt materiella sedlar och mynt har pengar blivit mycket mindre materiella – eller rentav abstrakta – digitala siffror. 

Tydligt tynande tillvaro

Ja men, kan man invända, det finns ju fortfarande sedlar och mynt. Jo, men det är ett uppmärksammat samhällsproblem i Sverige att det är svårt att få handla med dem. Bankomater tas bort eftersom nästan ingen använder dem. Kontanter för en tydligt tynande tillvaro. 

Har den här minskningen av materialitet fört med sig någon förändring i vårt synsätt på pengar? En tragisk konsekvens är inte svår att se: den ökande skuldfällan. Det är lättare att skaffa sig stora skulder när man inte konkret kan överblicka sina tillgångar och när lockande annonser om snabba lån dyker upp i ens mobil hela tiden. Fyll i ett digitalt formulär och pengarna är dina – eller ...? Pengarna blir lånebolagens i multiplicerad form. Det är också en sorts rån från sårbara människor. 

Konkreta kramar

Alla konsekvenser av digitaliseringen är kanske inte nödvändigtvis lika negativa. Vi kan undersöka: Sociala kontakter kan också bli mindre konkreta i och med digitala medier, eller hur? Eller kan aspekter av dem, som hur många man känner, i stället materialiseras i en lista över Facebook-vänner? Materialiseringar i form av foton från sociala sammankomster kan spridas mer än foton i ett album. Man kan kanske få många omtanke- och kram-emojisar när man behöver det, fler än konkreta kramar. 

Men en sak är säker: vi kommer att fortsätta behöva konkreta kramar och materiella möten också. 

Illustration av Maria Vallmo Studio